Att få förlänga livet på siden från väl använda japanska Kimonoplagg är en högtidsstund. Då sitter jag och funderar över all den möda som lagts i framställa materialet och för hand sy alla de långa sömmarna. Jag fantiserar över vad plagget varit med om och hur någon suttit och sytt alla dess stygn för hand en gång i tiden. Att få bli en hantverkare i det långa ledet är en ära.
När jag skapar av återbrukad textil försöker jag att till största delen arbeta med naturmaterial av god kvalitet. Där känns det extra värdefullt att ge materialet ett förlängt liv.
På mina resor i Japan har jag fascinerats av de traditionella plaggen som ofta inkluderas i begreppet Kimono. Det finns många andra namn och underkatergorier, såsom Yukata, Haori mm. Jag har inte full kunskap om ordet Kimono och närliggande plagg men försöker medan jag arbetar med materialet skaffa mig mer kunskap om begepp och traditioner. Där jag köper plaggen används olika kvalitetsklasser. Eftersom jag tycker att en Kimono skall få förbli Kimono så länge som möjligt väljer från den lägsta kvaltietsklassen där slitage och fläckar gör att de inte längre kan säljas för att användas som Kimono. Det mesta av plaggen är fortfarande perfekt material som jag kan skapa nya plagg och produkter av. Det är en njutning att kännas sidenet i mina händer, och jag upptäcker attt siden är så mycket mer än jag föst trodde, allt från tunnt mjukt och följsamt till stadigt, styvt och stelt. Jag förundras över mönster som är invävda, broderade eller målade. jag lägger märke till hur de handgjora stygnen varierar mellan olika sömmar i plagget. Ibland kan jag återanvända de sömmar som någon sytt för hand för länge sedan, ibland syr jag själv förhand och ibland får symaskinen hjälpa till. Jag lär mig hur de olika sömmarna påverkar hur det nya plagget kommer att falla och röra sig.
