I mitt intresse för svensk och japansk textiltradition har jag funnit intressanta likheter i plaggkonstruktion som jag vill utforska vidare. Det är jackor och skjortor av raka mönsterdelar där vidden vid ärmhålet skapas av en triangelform. Jag planerar att utforska båda modellerna och blandningar av dem och ser med glädje fram emot att skapa unika plagg av svenska och japanska återbruksmaterial.
Jag inspireras ofta av äldre plagg från tiden då sparsamhet var en nödvändighet, tyger var en värdefull tillgång och nästan alla tillverkade sina egna plagg. De modeller som då skapades byggde på de resurser och kunskaper man hade att tillgå.
På Orust stötte jag på en äldre modell för jacka eller skjorta sydd av raka stycken och en diagonalt vikt fyrkant som gav bredden längts upp på ärmen. Det är en form som är enklare att skapa och mer sparsam med tyget än senare tiders rundade ärmkonstruktion.
I Osaka i Japan fann jag nyligen en äldre jacka som påminde om modellen jag funnit på Orust.
Den svenska modellen får hos mig heta ORUST, för det var där jag började utforska modellen. Den japanska får heta OSAKA, för det var där jag fann den.
Båda plaggen kännetecknas av att de är konstruerade utfirån:
- bredden på de tyger man hade möjlighet att väva.
- att man enkelt skulle kunna ändra storlek på ett plagg i framtiden. Till exempel hade kjolar massor av smala veck runt om i midjan. Om man blev större kunde man sprätta upp ett eller flera veck.
- enkla former på plaggets delar, till exempel raka ärmar och ärmhål med endast raka sömmar. Det gjorde dem enkla att skapa och att skala till olika storlekar.
När jag började utforska ORUSTmodellen för några år sedan fascinerades jag särskilt av den lilla fyrkanten som kallades spjäll. I ett T-format plagg av raka stycken för överkroppen och ärmen sattes spjället i ärmhålet för att ge ökad vidd just där och skapa mer rörelsefrihet. Den raka modellen och spjället följde med mig in i mitt eget skapande av textilt återbruk. Jag har sedan dess sytt en modell av korta jackor med spjäll och prövat mig fram med olika storlekar på ärm och spjäll samt olika material.
Sommaren 2025 var jag i Japan och besökte då en anrik loppmarknad vid templet Shitennoji i Osaka. I ett stånd bland gammal keramik, porslin, trä och metall såg jag en liten hög med textil i vackra indigofärger. Det visade sig vara en jacka. Enligt den kvinnliga säljaren var plagget sytt på 1970-talet av tyger som redan då var mycket gamla. Vissa lagningar hade gjorts och fler skulle behöva göras. Men för de vackra färgernas skull fick den följa med mig hem. När jag tittade närmare på konstruktionen såg jag likheterna med den svenska T-modellen med spjäll. Den var visserligen konstruerad på ett annorlunda sätt och spjällformen var mycket större. Konstruktionen utgår från den tygbredd som finns i japanska kimonos, en vävbredd på drygt 30 cm. Min är sydd av flera delar, gissningsvis utvalda bitar från gamla slitna kimono. Om jag förstått rätt är jackan en variation av den modell som kallas Hanten.
Nu har jag börjat leka med de båda modellerna, den svenska ORUST och den japanska OSAKA och med blandningar mellan dem.
Jag syr mina jackor av allt från siden av gamla kimono-plagg till svenska dukar, lakan och diverse spilltyg. Det är roligt och givande att botanisera bland fina gamla tyger, band, spetsar mm som jag samlat på mig och utifrån det skapa helt unika plagg av gammal modell och av återbruksmaterial. Det känns som att de gamla traditionerna fortsätter leva – i nya former.
Nedan ser du bilder på konstruktionen för ORUST resp OSAKA och bilder på några av de plagg jag har skapat. Mer kommer det säkert att bli och då lägger jag upp bilder i Galleri och i Lilla Butiken.
